- Project Runeberg -  I Tysthet. Ur Herregårdshistorier /
26

(1874) [MARC] Author: Carl Brosbøll
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

=

skulle kanna la mig mätt; honom och vår lille
sov mistsde jag båda två på somma dag och nö-
stan på samma limma Nu skall du få böra hur
det gick till; Vi blefvo för många tattare här ute
på slälten, och så beslöto de en sommar all Aan-
ställa en jagt efter oss; men för alt det akulle
ske med bättre framgång, logo herrarne med sig
sina jägare och hundar. Jägaren från Lönbör-
ganrd var också med, och han bade förut klädt
ut ev halmfizör som en tattare och lärde hundarne
bita i den, för alt de skulle förfölja osa sedan,
Slutligen voro de alla samlande och jagten började
här ute på heden, der vi gömde oss mellan tjun-
gen, Då jag miärkte att det började blilva allvar,
tog jag, för etl vara mindre hindrad i mina rö-
relser, min lilla son, svepte in honom i en schal
och bad honom gömma sig mellan ett par höga
slenar och sara tyst Lill dess vi kommo tillbaka,
Derefter fattade jag min man i kanden och vi
skyndade undan så fört vi kunde. Det gick raskt I
genom ljungen öfver mossor och kärr, ty här gällde
lif och frihet; men vi bade ingen lycka den dna-
ven. Jägarne kunde man väl akta sig för, när vi
dolde oss mellan de Ijungbevexta tafvorna och
höga boskarne; men då kommo hundarne och
vädrade opp oss, och det var ieke lätt att kunna
freda sig för deras tänder. Min man slog ihjäl
en Bf dessa bestar med sin påk, just som den
huggit fast i min kjol; men då ble! jägaren, som
kom springande efter hunden, utom sig al vrede,”

”Det skall du hafva betalt för, din kanslje,” sade
han, ty ban kände oss båda två ganska väl; och
derpå lade ban bössan till ögat, tryckte af och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:43:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ecitysthet/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free