Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I tysthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MN
som hon lofvade, och det öfriga skall jag nog
sörja för.”
Han vända sig om åt alla sidor med en skarp,
forskande blick nedåt gången, Sedun han ölver-
tygat sig om allt allt var tyst och stilla rundt
omkring, grep han fatt i en gren al ett gammalt
sppelträd, svingade sig upp, nådde fönstret och
tog med darrande band ned porträttet, som hängde
straxt der innanför. Han gömde försigtigt den
lilla bilden ’och kastade ännu en Iöog, forskande
blick in i rammet; derpå gjorde han korstecknet,
sprang ned igen och smög sig tillbaka lika tyst
och obemärkt som han kommit.
”Det har fallit mycket snö,” hviskade han för
sig sjelf, ”och man kan tydligt se mina fotspår i
morgon; kara bon inte får något obehag deraf.
Man kanske det kommer ned ännu mer snö i natt,
ty det mulnar till och månen börjar atl gömma
sig bakom molnen.”
Då Roland hade kommit bort till Inndsvägen,
som slingrade sig bakom ladugårdsbyggningarne,
tog han fram porträttet och betraktade det så mye-
ket det svaga månljuset tillät honom. Han kysste
det och utbrast ballhögt:
— ”Det var lyckligt att jag fick det, ty nu kan
jag lättare bära min sorg. Det liknar henne mycket,
Hur oändligt vacker är hon intel”
”Ja, min själ, är hon inte riktigt vacker,” anade
plötsligt en sträf stämma bakom honom,
Roland vände sig öfverraskad om och såg ett
grinanie, välbekant ansigte stirra sig öfver axeln,
Det var en liten bredaxlad man, hvars platta,
kantiga hufvud, ceh liga, sammantryckta panna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
