Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ett ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fö
ihop händerna 1 skötet och betraktade Jakob
med en deltagande och vemodig min.
Jakob lade ej märke dertill, han blet
sittande, med begge händerna under hufvu-
det, och stirrade stelt framför sig. Ellen
hostade. Jakob behöll sin ställning; hon
hostade ännu en gång, han märkte det icke;
hon drog en djup suck , det halp icke.
Stackars gosse!,, utbrast hon ändtligen,
sedan hon gjort alla dessa fruktlösa försök.
Det är en svar tid för dig. Gifve Gud, att
den fremmande junkern aldrig hade satt sin
fot på vår dörrtröskel.,,
Jakob höjde sitt hufvud och stirrade för-
undrad på den gamla.
,Madsan är förändrad,, fortsatte hon.
Du går och sörjer, och allt detta vållar en
stackars fredlös man, som vår Herres hand
allaredan har märkt.,
.,Hvarför tror I, att jag sörjer?,, spor-
de han.
Du låter, som du icke förstode mig,,
utbrast hon häftigt. Det är då icke ensamt
den gamle, som bär på sin hemlighet, utan
att ha sinne för någonting annat. Du har
heller intet förtroende för mig.,
Jag förstår icke, hvad I menar, Ellen?,
Ah, du låtsar blott så, men det kunde
måhända bli till din egen skada, som du
snart skall erfara. Den tiden du var liten,
Jakob, kom du till mig, när det gick dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
