Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- + pr igt
ARR PR
48
Ni mins det alltsåk«, fortsatte hon med allt det
välljud hon var i stånd att inlägga i sin stämma och
räckte honom en behandskad hand, som han ej mot-
tog. »Skall jag be er om förlåtelse, jag gör det gerna.
Hvad fordrar ni för att glömma?x£
»Är det värdt att vi tala mera häroms«, utbrast
han i förtretad ton. »Hos oss heter det: Att förlåta
är kristligt, att aldrig glömma är corsikanskt. Det är
sant, ni känner ej corsikanerna.«
Något känner jag visserligen till dem, efter som
jag vågar visa mig för den jag felat emot, Jag kän-
ner också corsikanernas ädelmod, efter som jag trott
mig våga bedja den förnärmade om en tjenst.«
Hon rodnade medan hon sade detta; hennes ari-
stokratiska öfvermod kände sig förödmjukadt gent emot
denne obetydlige person, som bibehöll sin lugna köld
och tog så föga hänsyn till hennes bön. Men hon
kände också, att det icke här endast gälde att kämpa,
utan i synnerhet att vinna; derför upprepade hon ännu
en gång: »Vill ni förlåta?
»Säg mig ert ärende«, svarade Zevaco.
Hon berättade hvad som händt, skildrade sin och
familjens fruktan, tillade försigtigt, att hon hyste någon
förmodan om att den fredlöse Santandra må hända vi-
ste, hvar "hon skulle söka sin broder, och slutade med
att anhålla om Zevacos hjelp för att kunna träffa
banditen.
Aldrig hade Paola talat med:en mera bönfallande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
