Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - VIII. Poe som kritiker - Motsats till Schlegel och Coleridge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
accurate» ^ Den uppgift han hade att fylla tillät honom
icke heller att arbeta med silkesvantar på händerna. »It
is folly to assert», säger han själv, »as some at present are
fond of asserting, that the Literature of any nation or age
was ever injured by plain speaking on the part of the
Critics. As for American Letters, plain speaking about
them is, simply, the one thing needed. They are in a con-
dition of an absolute quagmire — a quagmire, to use the
words of Victor Hugo, d’o ii on ne peut se tirer par
des périphrases . . .
.»^ Dessutom anser han över-
huvud kritikerns uppgift väsentligen ligga på den negativa
sidan: »in pointing out and analyzing defects and showing
how the work might have been improved» ^. Han avviker
här på ett iögonfallande sätt från både A. W. von Schlegel
och Coleridge, ja röjer en uppfattning av kritikerns plikt,
som är diametralt motsatt deras. Ty Schlegel, vars kritik
Poe fmner »somewhat over-profound» ’^, tager avstånd
från den åsikt, vilken fattar kritiken, »als bestände sie
bloss in dem Scharfsinn, welcher die Fehler eines Kunst-
werkes aufzudecken weiss» ^; och Coleridge skriver: »He
who tells me that there are defects in a new work tells me
nothing which I should not have taken for granted without
his information. But he who points out and elucidates the
beauties of an original work does indeed give me interes-
ting information . ...» 6. Poe däremot anför med ogillande
av gudens handlingssätt en anekdot av Boccalini om hur
Apollo visade Zoilus, som ifråga om en skön dikt blott
1 Richardson, I, 406.
2 XVI, 172.
^ XIV, 194. — Alt kritikerns uppgift icke är att kritisera åsik-
terna i ett litterärt verk i annan mån än de stå i förbindelse till
verket självt hävdar Poe med skärpa i ett uttalande av 1842 (XI, 7).
4 XIII, 43.
• A. W. v. Schlegel, Sämmtl. Werke, Leipzig 1846, del V, s. 4.
" .\nf. av Ransome, s. 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
