- Project Runeberg -  Edgar Allan Poe : en litteraturhistorisk studie /
139

(1916) [MARC] Author: Gunnar Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XI. Poes diktvärld - Jagformen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139
likhet lärt mycket av Defoe, som han högt beundrade och
vilken stär som en af litteraturens största mästare i kon-
sten att illudera och väsentligen uppnår sin verkan dels
genom mängden av väl anbragla detaljer, dels genom sin,
trots en ofta vulgär stil, högst märkliga ordpregnans. I
ytterst J)etydelsefull män genom detta tillvägagäende och
ej blott genom intensiteten i den inre upplevelsen blir Poe
den mystiska drömvärldens realist. Men därför får upp-
levelsens intensitet ej underskattas. Dess befintlighet hos
Poe har redan framhållits, och det bör här sägas, att et I
av de tekniska hjälpmedel, genom vilka den i främsta rum-
met kommer till uttryck, är den jagform, Poe med synner
lig förkärlek använder i sin framställning. Detta gjorde
romantiken överhuvud gärna, och formen hade som be-
kant gamla anor, ej minst i engelsk litteratur. Defoe fram-
står även härutinnan som en mästare ^ Jagformen under-
lättar givetvis i högsta grad läsarens intvingande i dikta-
rens föreställningsvärld, ty som Victor Hugo sagt: »toute
affection est une conviction». Läsaren fattar lättare det
lästa som en realitet, då han tror att författaren tror på
vad han skildrar, och otvivelaktigt lever sig författaren
själv genom att använda jagformen starkare in i sitt ämne.
Men det intensiva intryck Poes bästa konst skänker
beror i formellt avseende ej blott på dessa omständigheter,
utan på hela strukturen i denna konst. Övergängen från
den yttre verklighetsskildringen till den drömska fantasti-
ken sker omärkligt, och dock äro de band som förena de
båda elementen och kompositionens enskildheter av så
starkt stal, att i eminent grad det helhetsintryck kommer
till stånd, förutan vilket enligt Poes uppfattning det litte-
rära konstverket ej är tänkbart. Av dikterna utgör i syn-

Alt redan Poes samtid ansåg Poe i här framhållna avseenden
påverkad av Defoe synes framgå av den förut omnämnda recensionen
i Blackwood’s Magazine, nov. 1847.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:47:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edgarpoe/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free