Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXIV. Poe och Baudelaire - Själsfrändskapen mellan Poe och Baudelaire överskattad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
338
vers är helt hans eget och vad som skulle varit annorlunda
om han aldrig gjort Poes bekantskap. Så mycket kan sägas,
att liksom hans dikt står på en långt fastare verklighets-
grund än Poes, så strävar han också liingt mera än denne
att suggerera synsinnet. Poes versdiktning har sitt karak-
täristikon i sitt obestämda och svävande musikaHska ele-
ment, Haudelaires är, trots sin musikaliska klang, såsom
redan framhållits av en mera målerisk natur. En kardinal-
sak skiljer honom även i tekniskt avseende från Poe.
Denne skulle aldrig, om han velat behandla stoffet i Vne
Martyre, i Le Vin de TAssassin eller i Les Métamorphoses
du Vampire, ha använt versformen. Våldsamma affekter
av den art, som dessa dikter äro avsedda att framkalla, hän-
visas av Poe, såsom i framställningen av dennes konstteo-
rier betonats, utan misskund till prosans område; de äro
icke — i varje fall med säkerhet ej för de båda sistnämnda
diktarnes vidkommande — ägnade att giva en ogrumlad
spegling av en hög ideal verklighet.
Sålunda finna vi här Baudelaire syndande mot ett av
sin mästares elementära bud — ett avgörande bevis för
ytligheten av den ej sällan framträdande uppfattning, för
vilken Poe och Baudelaire närmast te sig som ett par and-
liga tvillingbröder. En sådan åsikt är i verkligheten ohall-
bar. Den framstår såsom än ohållbarare för den som i lik-
het med mig ofta, alltför ofta, finner Baudelaires pose affek-
terad och oäkta och därför blir misstrogen mot äktheten
överhuvud av de varor han utbjuder. Denna misstro åter
verkar som en kall dusch på den stämning Baudelaire vill
framkalla: trots den vidlyftiga, omsorgsfullt beräknade
apparat varmed han arbetar uteblir ej sällan den åsyftade
effekten, isynnerhet då den är anlagd på skräckverkan.
Om emellertid själsfrändskapen mellan den ameri-
kanske och den franske diktaren överdrivits, står det dock
fast, ^tt det är över Baudelaire som vägen går från Poe till
det stora Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
