Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXX. Poe och Sverige - Korpen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
1877 och avviker lält avsevärt från den av Warburg i den-
nes tillägg och anmärkningar till den posthunia samlade
upplagan av Rydbergs dikter såsom »ursprunglig» angivna
versionen. Den senare ätergar icke i sin helhet till Kor-
pens verkliga första tryckta form, utan refererar sig till
den 1882 utgivna första samlingen av Rydbergs dikter. De
partier av den i Ny Illustr. Tidn. tryckta versionen, vilka
skilja sig från 1882 års version, förtjäna här återgivas.
Siffrorna angiva strofens nummer:
1) Trött en natt jag satt och drömde vid en gammal bok där glömde
underlige forntidstankar svävade min blick förbi. — —
2) Är det vinden nu som viner i de purprade gardiner?
Hur det prasslar, hur det rasslar i de tunga draperi!
4) Snart jag övervann min häpnad; som en man med mod beväpnad
sade jag: »Vem ni må vara, så förlåt mitt bryderi!
Jag var sänkt i slummer, förrän eder knackning ljöd på dörren
sakta, sakta, knappt att akta .... Kom se nu är vägen fri!»
5) (4:de raden:)
»Leonor!» det ljöd tillbaka. O, vad smärta ljöd däri!
6) Medan så mitt inre flammar, står jag åter i min kammar
och vad hör jag? Än en knackning. Något hemligt är däri.
7) Ha, då fönstret upp jag kastar, in en korp i rummet hastar —
vilken fågel, vilken uppsyn! Sekler skönjas ju däri.
Upp till dörrens karm han svingar, sätter sig med fällda vingar
på en marmorbild av Pallas, stannar där, från tvekan fri,
ja, på bysten över dörren, sitter han så trygg och fri
som i skogens sceneri.
8) Vad? Jag tror att hans besatta uppsyn lockar mig att skratta.
Kan hans min, den vishetsdryga, läka min melankoli?
12) Mitt för dörr och korp jag rycker soffan fram, ty, som jag tycker.
bör den underlige gästen mildra min melankoli.
15) Du profet och leviatan, kanske fågel, kanske satan
slungad hit av mänskofrestarn eller stormens raseri, — —
17) Bort demon! Vik genast hädan till den djupa avgrund dädan
hit du lände. Ut i natten! Höj du där ditt hesa skri.
18) Vingen ej han röra gitter — kvar sen åratal han sitter,
sitter över dörrn och stirrar med en blick av häxeri.
Och när lampans skimmer strömmar över hans och mina
drömmar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
