Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi sade ingenting. Vi hade slutat att tala.
Kumona gick fram till oss och sade:
”Ondskans pest är död. Pesten har fått Kumonas son. Den
är nöjd!”
När vi inte svarade såg han frågande på oss. Vi visade på
renarna som låg omkring oss och som sovit, när han sist
såg dem.
Han gick från den ena renen till den andra och lyfte på
deras huvud. Alla var döda, döda. Från ren till ren gick han i
många, många timmar och sökte livet, men fann det inte.
Återigen kom han fram till oss, där vi satt frusna och kalla,
utan eld, utan liv, utan renar.
Värre olycka har aldrig gått över oss.
Länge stod han stilla och såg på oss. Till slut fylldes hans
ögon av tårar, och de strömmade i floder nerefter det isgrå
skägget. Så skakade han till, som om något brustit inom
honom helt tvärt.
Utan ett ord vände han sig om och gick ifrån oss, gick in i
de svarta järnmolnen, i ondskans slemmiga dimmor, bort mot
den eviga isen i Kårsåvagge.
Sen kom han aldrig mer tillbaka.
Vem vet vart människorna går?
5 — Malm I
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
