Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in i Nuolja sjönk han ihop. Han var varken general eller kung
längre. Han var bara menig man. Han älskade inte mörker,
och berättelserna om tunnelsvårighetema, som Hjort fann sig
föranlåten att beröra, tycktes inte intressera honom. Skalden
tyckte inte om att bli störd i sina drömmar. Förbi Vassijauare
satt han trött och stilla, och det var först då tåget brusade in
på Riksgränsens station som han fick fullt liv igen.
När han fick syn på människomassan som fyllde hela den
väldiga banhallens trägolv utom den avstängda kvadraten där
ceremonin skulle försiggå, då stramade han upp sig till
generalsgraden och kungamakten igen och steg av tåget med sådan
kunglig värdighet att spelet vid honnörsvakten vattnades i
munnen och började blåsa i förtid, just som det norska
festtåget ångade in från andra hållet med det rene Flag på
lokomotivet.
Mahera, som såg ett halvt missnöjt drag glida över kungens
ansikte, lutade sig fram och viskade något till honom,
varefter båda belåtna höjde blickarna till de svenska och norska
flaggorna, som markerade kvadratens höm. De norska
gästerna föreställdes, och sedan steg kungen upp på estraden
under den krönta baldakinen för att tala.
Sorlet omkring sjönk tillbaka och tystnade. Det vart
alldeles dödstyst under den kolossala järnsträvade banhallen,
och allas ögon riktades mot den gamle ensamme där uppe, de
båda förenade rikenas gemensamma konung.
Snödrivan utanför andades sin kyla genom hallen.
Hjort fäste sin isblick på kungen. Det var alldeles tydligt
att den gamle var djupt gripen. Hans ögon glänste
onaturligt, han lättade med handen på kappan över bröstet, och
sedan började han tala med en röst som gott hördes i hela
banhallen.
Han talade om det starka bandet som nu förenat
brödrafolken med jäm och stål. Han talade om att framtiden
visserligen låg i en dröm, men att liksom Moses en gång spådde
och hoppades på det förlovade landet så gjorde han det
också, när han stod här i ett av de betydelsefullaste ögonblicken
av brödrafolkens liv. Själv kanske han aldrig skulle få se
drömmen förverkligad, men han såg den i ett morgonskimmer
av kommande lyckliga dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
