Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Snöklockan hade extra sammankomst på kaféet Röda Locket.
Stämningen vart genast glad och förtrolig, och
medlemmarnas samförstånd, som under den senaste tiden varit högst
bristfälligt, gick åter ihop under trycket av ”kapitalismens
färskaste våldsdåd” som Lang betecknade den senaste
olyckan i Berget. Tårama vid Erikssons död — han hade fått
lunginflammation efter vistelsen i botten av sänket — hade
lämpat sig utmärkt till påfyllning i de teoretiska
dynamitarder-nas lampor, och man berusade sig ömsesidigt med ångorna
från Bergets snart stundande tillintetgörelse.
Tapparen Lang, en liten sammanpressad och mager gestalt
med onaturligt hög panna, rufsigt mörkt hår, små blekgrå
ögon, norrköpingsnäsa och spetsigt hakskägg, presiderade i
den nötta schaggsoffan som självskriven ordförande.
Föreningen var inte stor men utvald. Den hade sina rötter både i
Berget och järnvägen. De som nu var närvarande var två
banvakter, en lokeldare, en brytare, tre laddare och en
ort-drivare, de flesta unga och friska viljor, som alla tyckte att
tiden gick för långsamt och utvecklingen baklänges. Man svor
och gormade över gruvbolaget och järnvägen och bannade
livet i detta ”köldhelvete” som lokledaren uttryckte sig; han
hade det ändå hett åtminstone på ena sidan när han stod på
lokomotivet.
När livet gick sin normala gång och inga obehagligheter
tillstötte förde föreningen ett tynande liv. De stora synpunkr
tema, som representerades av Berget och järnvägen, hade man
svårt att förneka; därför begagnade föreningen girigt varje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
