Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En junikväll framåt elvatiden, när solen höll på att krypa
till kojs bland varma, röda molnkuddar i fjällen, drev
Bjarne förbi stationen, då han mötte en ung flicka. Hon kom
just ut ur stationshuset, kastade en snabb blick på honom och
skyndade uppåt samhället. Bjarne hann inte mer än fånga en
skymt av hennes ansikte, men han vände och följde efter
henne rent instinktivt. Utanför Källs affär kom Sköld emot
dem. Flickan stannade och talade vid Sköld, och Bjarne,
som kom några steg efter, blygdes att vända. Han fortsatte
modigt framåt rätt på dem. Han kände det visserligen som
om han höll på att begå moraliskt självmord, inte minst
därför att en röst inom honom viskade, att flickan begärt skydd
hos den långe borraren. Bjarne passerade dem helt nära och
hälsade på Sköld. Denne såg på honom och tog ett steg mot
honom.
”Nej, se godafton, Bjarne! Hur står det till?”
Tonfallet var så hjärtligt att Bjarne kände sin oro förgås
med ens. Han stannade. En besynnerlig hetta plågade hans
ansikte, och han undvek att titta på flickan fast hotn stod
alldeles vid sidan av honom.
”Tack, bra”, svarade han och skakade Skölds framsträckta
hand.
Borraren höll hans hand länge och såg på honom noga.
”Vet ni vad min svägerska berättar?” frågade han.
Bjarne kände det som om han skulle få slag. Han fick
inte fram ett ord. Nu kom det förskräckliga. Vad skulle han
svara? Men han hade ju inte sagt ett ord till henne fast han
följt efter henne. Han hade också en himla otur. Varför
skulle Sköld alltid träffa på honom i förnedrande situationer?
”Det är min hustrus syster det här, Karin”, sade Sköld
och visade på flickan. Bjarne såg på henne, och i ett nu
förstod han att han var skuldfri i hennes ögon. Hon såg
trohjärtat och varmt på honom och mottog hans framräckta
hand utan förlägenhet. Återskenet från solnedgången brann
på hennes ansikte där hon stod, och Bjarne tyckte att han
aldrig sett något så vackert. Han blev stormglad, som om
han vunnit högsta vinsten på lotteri.
Bjarne såg frågande på Sköld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
