Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där behövde han inte vara rädd att förkyla sig och få lungsot
som häruppe med stormar, som avlöste varann ideligen
sommar och vinter; där kunde man samla sig en slant och en
gång, när man blev mycket, mycket gammal, fara hem och
lägga sina benknotor i fosterjorden. Brasilien! Drömmars
härliga land! Paradis med sol och frukter!
Brasilien! Det ordet förenade de sviktande arbetarskarorna,
som ännu höll sig kvar i Bergets närhet utan att dock få
tillträde till den härlighet de lämnat. Det ordet spikade ihop
resterna av deras energi, och en dag gick som en löpeld
genom hela gruvsamhället — i morgon reser de!
Den första frågan gällde då varifrån de fått pengar. En del
påstod att fackföreningarna satsade nödiga medel, men de
som själva sades ha välsignats med reskassa var ytterst
hemlighetsfulla. Man visste nog att några reste på egen bekostnad,
men om andra visste man intet, utan undrade vem som
betalade fiolerna. Mest förvåning väckte det dock när det blev
bekant att Lang med familj skulle sluta sig till brasiliefararna.
Han var så notoriskt utfattig att man måste tillgripa
utomordentliga förklaringsgrunder för hans resa, och då sipprade
det ut från en mystisk källa, att Berget bekostade hans resa
för att bli av med honom. Det föranledde en rusning av de
missnöjda elementen till Bergets kontor, men herrarna där
iddes knappt lyfta huvudet från siffrorna för att besvara så
idiotiska frågor. De kuggade återgick till arbetet och bannade
tillvaron ännu mer och fyllde sin själ med litrar av avund.
Lang i synnerhet blev avundad därför att han var fattig och
således borde haft en viss skyldighet att krypa till korset. Det
låg något så outsägligt fräckt i att han, som levde på
människors godhet och nåd, skulle resa till Brasilien. Det var ett
brott mot mänsklig och gudomlig lag, att den fattige skulle
opponera. Man var riktigt rasande på Lang.
Lang var inte heller den som lät ett tillfälle att skrodera
ligga obegagnat. I Över en veckas tid hade han varit på
rundgång bland dem av bekanta, som inte skulle resa, och han
hade ett särskilt nöje i att ge dem matskedsvis av alla de
brasilianska förmånerna och av lyckan att få lämna ”mitt
högt älskade fosterland”, som han brukade säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
