Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig två — förstår ingenjörn? — två milreis och en ananas
åt pojken. En spanjor i vagnen påstod att det skulle finnas
en konsul här. Men inte har jag kunnat få tag i någon”, slöt
Lang.
”Vad ville ni honom?” frågade Gerell och slog i ett glas
vin till åt honom.
”Vad jag ville?” upprepade Lang. ”Han skulle hjälpa mig
hem, förstås. Det är väl hans skyldighet. Jag är ju svensk.”
Ett knappt synligt leende gled över Gerells anletsdrag.
”Om ni vill hem, så bekymra er inte om det. Det blir min
sak. Konsul finns här, men innan det hinner ordnas med
papper och sådant har ni kreperat. Nej, i morgon följs vi åt till
banken och tar ut pengar på min räkning, och sedan går vi
ner till hamnen och sätter er och Johan ombord på en båt.
Här finns både Hamburg- och Londonbåtar inne nästan var
dag. Det kan ni välja vilken ni vill. Och sen är ni hemma
om en månad eller högst två.” Härmed tände Gerell sin
tionde cigarrett minst. Han hade inte smakat en bit av maten.
”Menar ingenjörn verkligen det?” Lang lutade sig fram
över bordet och sökte Gerells blickar. ”Att jag får ge mig
iväg med detsamma — i morgon — jag och Johan? Är
det sant? Driver han inte med en fattig människa?”
Gerell slog askan av cigarretten.
”Visst fan är det sant”, svarade han. ”Varför skulle jag
inte mena det, när jag vill och kan”, sade han övertygande.
Han borde inte ha sagt det så bestämt utan hellre givit ett
halvt löfte, ty nu vräkte sig Lang ner på golvet framför
honom, omfamnade hans knän och stormgrät och tackade och
bedyrade, att Gud skulle välsigna Gerell för vad han gjorde,
att maken till människa fanns då inte på jorden, att Berta
knäppte sina händer i skyn däruppe för vad han gjorde för
Johan och att han skulle minnas Gerell så länge han levde.
Gerell fruktade på allvar att Lang blivit tokig av hettan.
Han hade ett hiskligt besvär att skaka av sig den svettande
mannen. Det dröjde en god stund innan han fick iväg honom,
och då hade Lang fickorna fulla av frukt till pojken. För
säkerhets skull följde Gerell honom in till Johan och såg efter
att han kom i säng ordentligt.
12 — Berget
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
