Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, nu ska det min själ vara slut, sade han. Vilket håll det
än går ut, så är det nu oåterkalleligt slut med det här
fåne-riet. I morgon säljer jag, hända vad som hända vill, antingen
papperen är uppe eller nere. Annars blir jag galen och åker
in på Konradsberg.
Jag säljer absolut i morgon. Jag ska ha frid — frid.
Han kände sig riktigt lugn efter detta vackra beslut. Men
när han vek av in på Västerlånggatan ramlade beslutet. Ja,
det vill säga, stiger de verkligen i dag kan jag ju hålla dem
för att se vart det bär. Det vore ju dumt att sälja just nu, när
belöningen efter så många års skräck och ängslan skulle
komma.
Och vad ska du sen leva för? Det är just skräcken och
ängslan du behöver. Du hör till dem som måste känna
spänningen, måste hoppa på nattgammal is som pojkspolingar och
känna hur det gungar under fotterna. Du är en äventyrare,
min käre Valerius, det är just vad du är det.
Han tog av uppåt Storkyrkan.
När han passerade den tyckte han, att den växte där uppe
över hans huvud och lutade sig ut över gatan som om den
ville ramla ner över honom till straff för alla hans äventyr.
Han riktigt smög sig förbi kyrkan med ett slags
botgörareskräck i sig. I järnstaketet bortom den stod järngrindarna
öppna, och där bakom syntes Börsens festligt upplyst med
strålande fönster och en härskara av vilt gestikulerande
människor innanför.
Valerius kunde inte återhålla lusten. Han måste närmare.
Han gick in genom grinden. På höger sida låg en liten
byggnad. Det är visst bårhuset, tänkte han.
Platsen såg verkligen högst besynnerlig ut. På ena sidan
reste sig den kolossala kyrkmuren, otillgänglig och utan ett
fönster, stigande med mäktiga, breda strävpelare; reste sig
hög, stor, väldig upp i det skumma decemberdiset redan fullt
av nattaningar och nattfärg; steg karg, ofruktbar, naken,
grågrönt kall rätt upp mot himlen för att nå Gud där uppe i den
disiga, ofattbara rymden — på andra sidan däremot, några
meter därifrån, brann Börshusets frånsida med glada,
praktfullt lysande fönster, festlig som till karneval och med alla
de fäktande, rödansträngda, larmande och skrikande
människorna, vilkas röster trängde ända ut till Valerius i ett för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
