- Project Runeberg -  Malm / 3. Spelarna /
45

(1914-1919) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Vad menade du med att kalla mig för spelare?” frågade
Erik, när de satt sig för att angripa Lidingöbro-delikatesserna
med stuvad lake som höjdpunkten av kulinarisk njutning på
smörgåsbordet.

”Jag?” sade hon förvånad, som om hon för länge sedan
glömt bort yttrandet. ”Jaså, där borta? Jag menade
naturligtvis att du hör till dem som sätter allt på ett kort.”

”Misstag. Jag håller tvärtom alltid på många.”

Svaret var tvetydigt. Hon kände det och frågade:

”Men bara på mig nu i alla händelser.”

Han hade inte alls tänkt på kvinnorna, som hon inbillat
sig. Han hade tänkt på sina papper. Därför tog han hennes
ena hand, kysste de rosenröda naglarna och svarade:

”Nu och alltid.”

”Hur känns det att bli rik så där på en gång?” frågade
hon och bet av en kaviarsmörgås.

”Det känns inte alls. Jag kan inte märka någon annan
förändring än den, att jag får mer bekymmer med att placera
dem.”

”Det var allt tur med statsköpet ändå.”

”Känner du till det?” Han var mer än förvånad.
”Häradshövding Frånberg berättade allt.”

Han fann att Frånberg uppfört sig om en papegoja, blev
purken och hittade inte på annat än:

”Är ni så goda vänner, ni?”

Tonen stack, och svaret kom en smula skarpt från henne.
”Det behöver man väl inte vara för att få reda på vad hela
världen vet.”

Tonens skärpa gjorde honom misstänksam, och han kastade
fram en braständare:

”Nej visst, inte behöver man, men det förefaller ju alltid
lite egendomligt att Frånberg talat om det för dig. Han
brukar inte vara lösmynt med affärshemligheter.”

Då kände hon faran av att gå vidare in på ämnet, tänkte
inom sig — å, herregud, vad han är svartsjuk. Hon svarade
mycket diplomatiskt för att visa hur lite intresserad hon varit
när hon hörde historien:

”Nåja, det kanske också var någon annan som berättade
det. Jag minns verkligen inte vem det var, fäste mig inte vid
det, vet du, Erik.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:48:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/edmalm/3/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free