Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Var är frun?” frågade han.
”Det vet jag inte. Hon skulle visst gå till sömmerskan”,
rättade hon sig. ”Var det något annat?”
”Nej tack.” Jungfrun gick.
Jaså, hon var hos sömmerskan. Nå, då skulle hon säkert
snart vara hemma igen. Klockan var inte mer än fyra. Det
var ännu god tid. De kunde gå på Royal eller Operakällaren.
Valerius tände en cigarr.
Den där Frånberg var allt ett geni ändå. Ett farligt geni.
Tänk om den karln inriktat sig på brott, vilken praktfull bov
han skulle ha blivit! Enkelt och lekande hade han rett upp hela
historien, med fotterna på var sin sida om gränsen. Men så
hade han också gjort sig en nätt summa på affären. Han
skulle nog också ha sig en rolig kväll. Dumt att jag inte bad
honom komma med ut. Det kunde ha behövts efter den här
själsskakningen. Om jag skulle ringa till honom och be honom
följa med? Det kanske blev trevligare både för Anna och mig.
Han ringde till kommanditbolaget Polcirkeln och bad att få
tala med chefen.
”Direktören har inte kommit tillbaka. Men han kommer
strax. Vem får jag hälsa ifrån?”
”Det är detsamma.”
Valerius tänkte bryta av, men så slog honom någonting
och han frågade:
”Han var ju nyss inne”, sade han. ”Han ringde till mig.”
”Nej, direktörn har inte varit inne på flera timmar.”
”Jaså?”
Valerius lade betänksamt i klykan.
Besynnerligt. Varför hade då Frånberg sagt att han
kommit tillbaka till kontoret alldeles nyss? Kunde han ha hört
fel? Nej. Absolut inte. Frånberg hade ju till och med som
vanligt sagt ”banditbolaget”. Det mindes han tydligt. Kanske
han inte ville bli störd vidare. Det var ändå konstifikt.
Hemlighetsmakeri som vanligt. Varför i all världen hade han sagt
att han var på kontoret, när han inte var där. Nå, han
kanske var hemma och ville —
Det blev plötsligt stopp i Valerius tankegång. Han såg rött
för ögonen. Anna!
Vad kommer åt mig, tänkte han. Det är ju vansinne,
fullständigt vansinne. Hon är ju hos sömmerskan. Ja visst är hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
