Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Den sista tillflykten.
atten var redan långt framskriden, då missionär Finley
beslöt att tillgripa den sista utvägen, som ännu stod
öppen, för att rädda lilla Mabel Ashbridges lif.
På mångfaldiga sätt visade shavanerna denna likgiltighet
och detta orubbliga lugn, som de bemöda sig om att ådagalägga
i närvaro af främlingar, ehuru icke alltid bland sitt eget folk.
Några lågo och drogo sig på marken, andra stodo, och två
hade satt sig på den kullfallna trädstammen. En annan
hade frivilligt åtagit sig att hålla elden vid makt. Tid efter
annan gick denne bort till skogen och återvände med famnen
full af stickor och ris, som kastades på elden. Ehuru
luften var kallare än på kvällen, skedde detta icke för värmens
skull; det var endast ljus, som behöfdes.
Alla dessa shavaner betedde sig, som om deras höfding
och den hvite främlingen befunnit sig på hundra mils
af-stånd. Ingen nalkades eller tycktes visa den minsta
nyfikenhet att få höra det, som sades, ehuru i nattens stillhet många
ord, isynnerhet de, som yttrades af höfdingen, kunde höras
på hvarje punkt af lägret.
Finleys uppmärksamma öga iakttog en betydelsefull
omständighet. Med undantag af dem, som fallit vid anfallet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
