- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
19

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det. tager jag med bästa samvete emot, ty jag
minnes att Eleonora en dag, så han hörde det, sade,
att hon aldrig, om hon gifte sig med en enkling, ville
bära så mycket som en knappnål, som tillhört första
hustrun.»

»Huru oblygt — men mannen, som tillhört första
hustrun, håller hon tillgodo med!»

»Det är en helt annan sak. Han kan ej
bortskänkas ... Men hvad gjorde han mamma för artighet?»

»Jo, den var ansenlig. Han ville rangera mina
fattiga skulder. Jag tog till med fyra hundra riksdaler,
och kan du tänka det, han tog upp, då han gick, och
lemnade mig den här. Det var ett vackert, ett
stor-artadt drag.» Generalskan upptog nu i sin tur och höll
framför dotterns ögon en sedel på femhundra riksdaler.

»Du förstummas liksom jag. En sådan långschal
fick jag aldrig af min general, och han hade ej stort
att afstå. Han var nödsakad att representera... Se
så, nu låsa vi in skatten. I morgon skall du vexla och
sedan betala och förvåna hvarenda själ, som har att
fordra af oss. Det måtte komma att kännas
besynnerligt att vakna en morgon, utan att behöfva oroa sig för
skulderna.»

»Mamma har då egentligen aldrig oroat sig för
dem,» vågade fröken Emmy skrattande invända.

»Det har endast sett så ut, mitt barn, men du kan
tro mig, att denna oförsynta djerfhet otroligt plågat mig.
Jag tycker, som sagdt, huru förvånade de skola blifva.»

»Och, om jag törs föreslå något, så börja vi att
ej mera ta på kredit... icke ens hos bagaren.»

»Det kan väl vara för en liten tid, tills respekten
blir stadgad, men sedan måste det gå som vanligt, och
jag betalar när jag får mina qvartal. Jag nödgas spara
någon styfver för sjukdomsfall, ty du kan vara fullt
säker, att Klas Arvid icke gör om det här.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free