- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
34

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sysselsatte sig. I första våningen bodde herr Knut Rossby
sjelf, såsom hans fader och farfar före honom, och den
öfre uthyrdes.

Generalskans måg, godsegaren, hade titulerat herr
Rossby för spanmålshandlaren, derför, att denna
benämning syntes honom vigtigast, men på börsen och af
alla, som i öfrigt hade eller icke hade affärer med den
redlige, bildade och liberale mannen, kallades han
grosshandlare, och det var en titel mera sanningsenlig, än
alla de grosshandlaretitlar, som tillskapas af samma
ämne, hvaraf verlden först skapades.

Klockan hade nyss slagit tolf, kyrktidens dåvarande
slut. Inne i den stora, varma, solbelysta salen,
gammaldags, men trefligt möblerad och med väldiga
gröna-trälådor under fönstren, deri ganska ansenliga palmträd
trifdes, samt en stor bur för den muntraste papegoja,
man kunde höra, jemte en dito för diverse icke mindre
lifvade kanariefåglar, spatserade af och an längs
gångmattorna på ömse sidor om det runda matbordet en
lång, något mager, mörklagd herre med pipan i mun;
men rökningen syntes vara mera pro forma, än af smak
(för tillfallet åtminstone), ty han tog hvarje ögonblick
pipan från läpparna för att bättre lyssna. Och slutligen
går han för tredje gången till dörren åt köket för att
erinra, att »middagen skall vara inne klockan två».

Herr Rossby hade ännu sin femtionde födelsedag i
långt perspektiv att vänta, och om han just icke tycktes
mycket yngre, än han var, fyrtionio år och två månader,
så hade han dock i allo bibehållit ett väl konserveradt,
hyggligt utseende och i synnerhet en väl konserverad
kroppskonstitution, oaktadt han visst icke varit utan sin
andel af både sorg, sjukdom och mödor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free