- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
35

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den känsla af stark, oblandad glädje, hvarmed han
nu afvaktade sin äldste, käraste brorson, kunde mäta
sig i djup med den känsla af bitter missräkning, som
angrep honom, då han i samma rum för nära två år
sedan skildes från Vincent, sedan denne afgifvit sin
otaliga gånger ångrade förklaring.

Vincent hade ända till dårskap varit svag för sin
fina, verldsbildade, sköna och talangfulla mor, af hvilken
han ärft sin passion för musiken och af hvilken han
erhållit sin första undervisning, som hon ej skulle gifvit
honom, i fall hennes egen skola ej varit så utmärkt, att
hon icke behöfde frukta att hon derigenom skulle skada
honom ... Men denna dam, så intagande, då hon ville,
hade ett högst bedröfligt fel, det nämligen, att
underskatta personer, hvilka icke delade hennes åsigter. Med
sin man harmonierade hon utomordentligt väl, ty båda
voro ytliga och stälde skenet framför allt, men sin
svåger, med det kraftiga sinnet, det rättframma språket
och slående bristen på sympati, i synnerhet för hennes
sätt att uppfostra sin äldste son, honom kunde hon med
möda fördraga. Och tusen gånger värre blef det, sedan
hon inträdt i enkeståndet och på så många sätt
nödgades att bero af honom. Men allra svårast utvecklade
sig förhållandet, när svågern ovilkorligen fordrade, att
Vincent skulle göra åtminstone ett försök på kontoret.

»Jag fördrager det aldrig, mamma,» yttrade den
unge despoten. »Jag hatar kontoret allt sedan jag som
pojke fick stå der och trampa mig trött, medan jag
väntade svar på pappas biljetter. Och skall det blifva
något med min sanna kallelse, så duger icke det här.»

»Ack, hvad du talar väl och klokt, min högsinnade
Vincent, du har min ande, och vet du, jag njöt ofantligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free