Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af att höra professor H. loforda#dig och tala om ditt
verkligen utmärkta föredrag af...»
»Det är icke värdt, snälla mamma, att för
närvarande nämna någonting i sammanhang med
musikaliska akademien,» behagade sonen afbryta.
»Hufvud-frågan är, huru jag nu skall komma ifrån kontoret. Jag
skickas hit och dit med prof ver, får stå timtals vid
hissverket då spanmålssäckar skola upp eller ned, och
sedan från den posten ned till Skeppsbron och ombord
än här och än der. Jag är ju icke kontorist en gång!
De der herrarne få åtminstone sitta stilla och se necl
på mig. Det är ovärdigt!»
»Nå, man kan vänta allt af din farbror, — en man,
som inbillar sig kunna spela fiol och har sina
oförargliga qvartetter med andra äldre herrar, lika mycket
hemma i den sanna tonkonsten, som hans sjåare, hvilka
utan tvifvel med välbehag höra på gnisslet af det rysliga
hissverket. Jag skall emellertid nu hafva en afgörande
förklaring med min herr svåger och jag hoppas, att det
blir den allra sista.»
Och den allra sista blef det, ty det var just ett par
dagar efter denna stora förklaring (då herr Knut Rossby
icke, hvarken genom nedlåtande böner eller de mest
satiriska anfall, kunde förmås att bevilja brorsonen
anslag till ett par års vistande i Tyskland och Italien),
som den i öfrigt af hjertlidande angripna frun allvarligt
insjuknade och efter några veckor dog.
De uppträden, som derefter egde rum, äro tillräckligt
berörda, och nu skola vi återvända till det gamla
handelshusets sal, der just dörrar och armar öppnas för
att mottaga den så länge efterlängtade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
