- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
42

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pappa till farbrodern — för pappa, gardeslöjtnanten,
hade lefvat så stort, att han blåst bort arfvet —,
så hade jag i all hemlighet låtit grosshandlaren veta,
att brorsonen sålt både gulduret, diamantnålen och
diamantknapparna och till och med diamantringen efter
fadern, för att hålla brodern hederligt. Men — hela
olyckan och söndringen har aldrig kommit från
farbrodern, det kan jag då svära på, för hederligare och
vänligare herre har aldrig funnits till. Med honom.
kunde jag lätt tala, men aldrig med herr Vincent.»

»Hvad fru Andersson har för en rik erfarenhet, och
hvad hon berättar lätt och tydligt; men säkert ej för
hvem som helst — icke sant?»

»Tycker fröken, att jag skulle handla så dåligt! Ah
nej, jag är kommen af folk och ger inga förtroenden
till någon annan, än den, som jag begriper förstår
honom, och nu kan jag så gerna säga fröken på hvilket
sätt jag upptäckte att grosshandlaren på söder var hans
farbror, för unga herr Rossby sade bara i morse, men
då förstälde han sig inte, utan såg lycklig ut: I dag
äter jag middag hos min farbror’.»

»Nå, hur gick upptäckten då till?»

»Jo, när jag kom in, sedan han gått ut, för att
städa upp i sängkammaren, fick jag se, hvad jag aldrig
märkt förr, att nya testamentet var taget från hyllan,
och som det låg en bit notpapper mellan bladen liksom
märke, slog jag upp den välsignade boken, och kan
fröken tänka, det var det kapitlet, der frälsaren talar
om fadern, som bad den förste sonen gå och arbeta
i hans vingård, och sonen sade ja, men gick inte, och
den andre sonen, som han gaf samma tillsägelse, svarade
nej, men gick ändå. Det var draget ett rödt kritstreck
för stycket. Var det inte vackert, fröken?»

»Ack, jo, jo! Han är då gudfruktig?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free