- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
41

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Åh, besvärar han fröken med sådant?»

»Han ärnar gifta om sig, kära madam Andersson,
och det skall derför bli fastmöspresenter — men hvad
var det vi talade om?»

’ »Jo, jag tänkte nämna, att i går middag såg jag
herr Rossby se stoltare ut än kungen sjelf. Han
öppnade dörren för en mycket fin herre, och den der herrn,
han såg mäkta harmsen ut. Han mumla’ något om
fattigdom och högfärd, och rynkade på näsan och slog
med silkesnäsduken omkring sig, liksom han varit nära
att qväfvas af luften der inne. Nånå, jag kan gema
omtala för fröken, som jag vet icke härmar mina ord,
att det verkligen var ett fasligt brännos der inne. Stackars
herr Rossby, han hade stekt några fattiga rökta
kött-skifvor på glöden! Jag är säker om, att han ämnat
dem till middag, för han hade ätit upp den sista
mat-poletten, men se’n slog han sig ändå lös, så att han lät
mig hemta kalfstek på kredit inne från källarn, men jag
fruktar, att han måtte smakat på det uppbrända köttet,
för han orkade bara med hälften af steken, resten lät
han mig få, och ölet också. För i dag, då han skulle
spisa vid den vådligt rike grosshandlarens middagsbord,
behöfde han ingenting.»

Med nedslagna ögon och brinnande kinder afhörde
Emmy dessa detaljer, och rösten lät orolig då hon
frågade: »Hur känner fru Andersson — det var denna
dams förtjusning att bli kallad fru — att hans farbror
är en rik grosshandlare?»

»Det måtte jag väl känna, då jag, men det är
många herrans år sedan dess, bodde på söder och gick
som hjelphustru ibland der i huset. Och om det
någonsin en enda gång fallit mig i sinnet, att den häi’ herr
Rossby — som kan hålla folk på mils afstånd ifrån
sig, om en också är i samma rum med honom — var
just samma lille pojke, som larfva’ med brefven från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free