- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
97

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej, han är nu icke alls emot att mitt lif ingår,
som han säger, i ett fastare och regleradt stadium. Men
han tycker sig ej kunna ansvara för att en stackars
musikus (så pass egensinnig och excentrisk som han
anser mig) kan vara lämplig för det äkta ståndet. Han
vill med ett ord ej vara stiftare, ej kunna förebrås af
någon att han gifvit sitt förord. Ej heller blifva våra
inkomster ökade öfver de bestämda två tusen riksdaler,
som skall utgöra räntan af farmors, vid min födelse
insatta kapital. Och jag skulle icke heller vilja mottaga
en skilling mera, då han gjort så mycket för mig under
dessa två år och dertill haft enorma förluster på flera
både inländska och utländska hus.»

»Det bör han heller aldrig tro att jag önskar. Jag
har vinnlagt mig om att studera hushållsvetenskapen
från dess klokaste sida, och allt blir nog bra för oss —
lita på min konst. Också förtjenar du nog äfven något
sjelf på lektioner och mindre kompositioner. Din stora
skapelse bör, såsom en stor skapelse egnar, alldeles vara
fritagen och skild från all lumpen bitanke på förtjenst.
Äran först, penningvinsten sedan.»

»O, Gud välsigna dig för dessa ord! Ja, sådan,
just sådan, behöfver hustrun till en fattig komponist
vara. Men tror du ej att jag sparade med glädje för
dia skull — och ändå bestals jag...»

»Hvarför sörja deröfver! Tacka hellre Gud, min
Vincent, emedan du kanske eljest blifvit för allo
konvalescent derute ... St!... här kommer min gode
styf-far ... Honom kan du ej tacka nog.»

»Mina vänner,» ljöd majorens röst i dörren, »min
hustru väntar. — Allt klart.»

Emmy sprang ned.

»Är verkligen allt klart?» frågade tvekande Vincent,
under det han skyndsamt förbättrade sin toalett.

»Lita på mig, herr direktör — är icke det titeln nu?»

Carlén. II. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free