- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
96

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vilja locka mig på afvägar. Om du säger ja, så skola vi
lefva på farbrors vackra landtställe, såsom hans gäster,
till sent på hösten. Då har jag nog blifvit så botad, att
jag förmår skilja mellan de storslagna äkta och de
förledande oäkta tonrösterna. Säger du ej ja, min Emmy?»

»Jo, säkert, så vidt det beror af mig sjelf... Men
sök nu, min dyre, dyre Vincent, att hemta dig, så att
du med det lugn, som passar för mammas ögon, kan
visa dig nere vid tébordet. Tala för all del icke ett
enda ord i den väg, du talat med din förtrogna brud,
det skulle oroa henne. Först i morgon få vi nämna våra
planer. Nu kan du meddela henne någonting om din
kroppsliga sjukdom och något om din ädle farbror.
Säkert har du, så varmsinnad, äfven lidit för honom.»

»Ja, sa, att jag en gång höll på att rusa hem för
att dela hans qval; men jag kom då att tänka på huru
ovälkommen den skulle varit, som i fall jag blifvit
straffad af den olyckan att förlora dig, kommit för att
trösta mig. I en djup sorg tror jag ej att menniskan
kan mottaga tröst af något menskligt deltagande. Om
sorgen kommer från Gud, så kan också endast Han
utöfva läkarekallet. Jag fann emellertid min förträfflige
farbror undergifven, såsom jag väntat. Han sade blott:
’Jag var lycklig ett helt år. Huru många få ej nöja
sig med mindre? Herren gaf allt och tog allt, det
var hans rättighet. Men han lemnade mig i stället
vissheten, att då jag genomgått den bana. som har
blifvit mig förelagd, jag vid målets slut skall återfinna
mina skatter. Och nu, gosse, aldrig ord mera om
det som varit. Må du sjelf få njuta den sällhet, ca
väntar, under en längre tid — om det är dig nyttigt?’»

»Hvilka enkla, men storsinta ord. Jag känner att
jag kommer att älska din farbror... Och Gud vare
lofvad, att fast han ej vill taga något direkt steg hos
min mor — så är han dock icke emot giftermålet; eljest
hade vi ej fått bebo hans landtställe.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free