- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
99

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag vet, att den innehöll kraftiga ord, talade till en
dotter, öfver hvilkens val, sedan allt var bekräfltadt, en
varm själ utgöt varma önskningar och böner.

Äro de nedskrifna orden för djerfva? Nej! Något
säger mig, att de icke så skola förstås; ty var förvissad,
att om jag tror mig fatta farbrors tankar, så fattar jag
också, att jag af hela min själ behöfver tro, att någon
liten del af den kärlek, som kommit Vincent till godo,
måste öfvergå på hans hustru, då vi innan kort skola
komma och bebo det hem, som blifvit oss beredt.

Nu börjar jag med mina dotterliga förtroenden.

Först och främst är jag mycket trygg vid den
tanken, att farbror är en ordhållig man och således under
inga omständigheter ökar den inkomst, som vi få åtnjuta.
Kunde Vincent förmås att någonsin mottaga mera, skulle
jag helsa den dagen som en olycksdag, ty då skulle han
ej vara i behof af att sjelf arbeta för sitt hus, och det
är på detta arbetes helande kraft, som jag räknar
såsom en helsosam motverkan till ett annat slags arbete,
der hans ande eljest kan råka glömma sig qvar allt för
länge. Mitt andra förtroende består i en försäkran, som
jag anser nödvändig att gifva farbror, den försäkran
nämligen, att huru högt jag än älskar min man, och
det är högt, jag likväl är långt ifrån blind för de
husliga bränningar, som ligga framför mig. Jag ser, att
jag har icke så litet att bekämpa och styra till rätta
mellan mitt lugna, sansade förnuft och hans brinnande,
kanske stundom vulkaniska natur. Men som mitt hjerta
och min kärlek hafva samma värmegrad som hans, så
skall ingenting förefalla mig oväntadt, än mindre svårt:
ty jag vet ju namnet på den rival, som skulle strida
mot mig, och jag skall veta så väl att vika i rättan tid
som att behålla faltet.

Emellertid har han gifvit både sig sjelf och mig den
försäkran, att år och dag skola förflyta innan han åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free