- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
100

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tager sin vigtigaste tonskapelse — en i storslagen stil
hållen tragisk opera. Ack, jag tror att han handlar
bäst i sitt eget intresse, om han låter detta verk —
hvartill texten, som jag dock ännu icke fått läsa, är
fullt färdig — hvila, tills han sjelf mera mognat för
ansträngningen och hunnit längre i förmågan att
sammanhålla de brusande elementen inom sig.

Jag är alldeles förtrollad af två tjusande små
stycken, som han redan har funnit förläggare till, och jag
är säker att de, harmonierande med sina poetiska motton

— från hans irrfärder i Italien — skola göra förtjent
lycka. Men vet farbror! Vincent har ett så underligt
lynne, att jag tror det en afgjord framgång skulle komma
att verka lika ofördelaktigt på honom, som motsatsen
skulle göra. Detta, hvilket kan synas som en paradox,
stöder jag derpå, att han skall anse framgången för det
mindre såsom en stöld från det större och brist på
framgång åter såsom säkraste beviset att den, hvilken
icke vinner priset i smått, aldrig skall kunna räkna på
att göra det i stort.

Nu vill jag gifva farbror ett sista förtroende och
det är, att jag skulle få en hjertesorg, om farbror
öfver-gifver sin vackra villa. Huru, förlåt den frågan, kan
det, sedan vi förlorat vår själs dyrbaraste jordiska goda,
vara bittert att genomlefva timmar och dagar på den
plats, som eger så heliga minnen? Tvärtom böra vi
der känna oss mera än annorstädes omsusade af de
andeflägtar, som i sjelfva luften komma med helsningar.
Och hvilka fridshelsningar kunna vara ljufvare? Det
är således afgjordt, att farbror besöker oss första lördags
afton och dröjer till måndags morgon. Så går det hela
sommaren... och när vintern inträder, får icke också
då min man och jag komma hvarje söndags middag till
farbror? Detta är så mycket mera lämpligt, som, sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free