- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
103

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett dylikt ogranlaga skryt å mannens sida. All
pro-fanation är råhet i känslan...

Jag visste att Emmy for en timma sedan gått upp
för att skrifva till farbror, ty hon frågade mig, om ej
jag ville göra detsamma... Det ville jag naturligtvis,
men som jag icke var riktigt säker på, att beherska
behofvet att störa henne, så lät jag henne gå förut,
medan jag dröjde hos sällskapet, som är qvar sedan
gårdagen och, ty värr, skall ökas på eftermiddagen.
Men jag pinades så illa, att jag blef mycket förtjust då
majoren, en verklig hederssjäl, kallade mig till sitt rum,
der han behagade öfverraska mig med den alldeles för
stora brudgåfvan af ett tusen riksdaler, som Emmy skulle
medföra till bosättningen. Men jag måste lofva att hålla
saken hemlig tills vi komma i vårt hem; då skall Emmy
minnas, sade den beskedlige mannen med tårar i ögonen,
att hon varit älskad som en verklig dotter... ’0ch till
dess,’ tilläde han, ’skall jag hafva meddelat den lilla
hemligheten åt min hustru, som är öfverdrifvet
gran-laga’.

Jag vågade och borde ej neka, ehuru jag väl kände,
att de utstyrt Emmy med silfver, linne m. m., och att
Emmys svåger, godsegaren, sände henne (till eget bruk)
fem hundra riksdaler... Generalskan ... aj... det vill
säga min vördade svärmor, har framhållit all majorens
ömhet och hennes för detta mågs broderliga omtanke
och är äfven sjelf numera ganska snäll och vänlig.

Emelleiäid var jag nu glad att få skynda upp till
min hustru, som jag hoppades hade slutat sitt bref
under tiden. Men nej, visst icke! Då jag vågade mig
fram, för att kyssa henne, blef det endast en kyss på
kinden, alls icke lik de der upptågen, jag nyss häntydde
på, och så gjorde hon ett så graciöst tecken med
pennan, att jag skulle taga platsen på andra sidan om
bordet, der hon lagt i ordning åt mig papper och andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free