- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
102

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slags stoft. Jag simmar i eter, och denna himmelsluft
anstår mig så väl, att jag, på Guds makt, äfven då jag
som naturligtvis händer) blir utstött i andra luftkretsar,
aldrig glömmer den onämnbara sällhet jag erfor i denna,
till hvilken jag också lyckligtvis har fribref att återvända
efter hvarje utflygt i de kalla regionerna.

Nu bör jag väl ändå traktera farbror med något
annat än eter.

Min hustru är för mig något helt annat än ett blott
och bart qvinnoideal, åt hvilket en ung man förtror all
den glödande dårskap, som öfversvämmar hans själ, då
svärmeriet tager hand om hans förnuft. Min Emmy är
och skall allt mer och mer blifva en sannskyldig hälft
af mitt eget väsende. Hon eger, jemte det fina poetiska
doftet, detta milda, välgörande fridselement i »in natur,
som jag, ty värr, helt och hållet saknar. Hennes hjerta
är så varmt som mannen kan önska hos sin maka, men
hennes sinnen gå lyckligtvis aldrig in i den glödande
atmosfer, der mina esomoftast bruka uppehålla sig.
Huru väl är ej detta! På sådant sätt skall hon för
mig ständigt blifva lik den sköna oasen, till hvilken
vandraren från hetta och qväfvande stoft skyndar att få
vederqvickelse och hvila. Och under den kyska glansen
i hennes öga, det innerliga, välkomnande småleendet på
hennes läppar, skall jag ständigt åter finna mig stärkt
och hugsvalad.

Sedan är jag äfven lycklig derigenom, att på samma
gång hon ingifver mig en kärlek, hvars djup jag ännu
icke kan mäta, hon äfven ingifver mig en aktning så
lefvande, att jag ryser vid blotta tanken på, att se ett
kallt uttryck i hennes ansigte.. . Jag har bevittnat de
mest narraktiga, feberglada upptåg af nygifta män: en
öppen kurtis, en öppen lek... Men ett sådant väsende
begriper jag ej, och ännu mindre skulle Emmy begripa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free