- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
138

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vännernas försvar, deras häftiga utfall mot de
angripande, men tackar dem aldrig. »All disharmoni,» sade
han i går qväll, »plågar mig, derför skulle jag vida mer
värdera vännernas mening om de behölle den för sig
sjelfva, och ej pinade mig med de här outhärdliga
dispyterna. Hvarför icke hålla med om, att nederlaget är
ohjelpligt, hvarför alltid frukta att jag skall lägga saken
mera vid mig än den förtjenar? Jag kan gerna säga,
att jag till och med förut visste utgången. Men en man
är en man, och ingen skall förevita mig, att jag haft
något anfall af svaghet... När jag i morgon går ut,
skall jag helt fritt helsa på både vänner och fiender,
till och med herrar recensenter skola nödgas medgifva,
att jag icke låter förödmjuka mig. Icke sant, farbror?»

Och gamle Rossby nickar och håller med, när han
så der går på, och försäkrar honom, att alla menniskor
hafva blott en enda mening, att då han gjort några
små ändringar skall operan gå af stapeln med pukor
och trumpeter...

Men det der tycker han ej om.

»Jag är icke disponerad att smeka publiken,»
mumlade han, då farbrodern i går qväll gått hem. »Skulle
jag göra ändringar! Den saken kommer aldrig ifråga.
Jag har ju hållit på att ändra och ändra i fem år...
Nu är det slut och slut skall det vara... och det för
alltid ... Jag har sagt för alltid.»

Ibland ser han sig oroligt och sorgset omkring efter
Emmy ochr uttalar nästan i tårar hennes namn. Några
gånger, då han funnit min hustru sitta vid sängen,
tyckes han särdeles generad och frågar om ej Emmy
kunde taga emot sitt främmande. Han var för tillfället
icke så i ordning... Men Emmy hade alldeles
öfver-gifvit honom ... Hon kom aldrig, fast hon väl visste,
att han sörjde öfver att hon dragit sig ifrån honom.
Han begär också ofta, att hans tre gossar, han antager

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free