- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
139

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dem alltid för tre, skola, få komma till honom. Men
den äldre Rossby har haft den omsorgen, att sända de
små med deras sköterska hem till hans eget hus. Det
hade han redan gjort, då han skref och vädjade till
min hustru, om hon ej ville komma och under denna
bedröfvelsens tid stanna hos och vårda sin dotter.

Du kan vara förvissad, att han ej blef litet belåten
öfver, att jag icke blött följde henne till detta naturliga
kärleksverk, utan äfven erbjöd mig att stanna tills
vidare ... ty i trots af den sjukvakt, här finnes, behöfves
jag väl, och herr Rossby måste se sina många affärer
till godo... Han är en obeskrifligt vänlig och god man;
han älskar Vincent som en son och vår arma Emmy
som en dotter, och min hustru säger, att då han, som
han dagligen gör, besöker hennes sjukrum, kan aldrig
någon far visa en kärleksfullare uppmärksamhet.

Och hur innerligt tröstar han henne icke öfver det
dödfödda lilla barnet, som hon tror, att hon sjelf genom
sin plötsliga förskräckelse vid Vincents fall har bringat
om lifvet!... »Stackars liten,» hviskade han en gång
till min hustru... »hon skall få svårt att glömma det
der... Gifve Gud, att vi hade dem båda ute på vårt
landställe; der få både man och hustru tillsammans
hemta krafter och upplifva hvarandra. Ty de äro så
djupt befastade i sin kärlek — den ingenting kunnat
störa — att den slutligen skall trösta dem.»

Denna försäkran behöfdes i sanning för modern,
för att uppehålla hennes mod. Hon älskar, på sitt lugna
sätt, högt sitt barn och hon har äfven stor tillgifvenhet
för Vincent... Och det der pratet, som hörts angående
fattigdom, tror hon ej ett ord af. Här är fullt upp...
vi hafva ej bättre bord hemma, och herr Rossby gör
oss sällskap nästan hvarje middag.

Mycken försigtighet fordras att ej låta Emmy få
veta något om den längtan, Vincent så ofta uttrycker...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free