- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
156

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Rossby

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

små läppar, började pilten skratta och inse hvad hans
egenskap af sekunda-värd fordrade.

Emellertid gingo de båda makarne ute i salen, der
Emmy fann lämpligt besvara sin mans ärligt menade
utrop med den försäkran, att hon skulle känna sig ännu
mera tillfredsstäld, om han ville lofva henne att sjelf
blifva en lika klok, som han var en öm far för sina
söner.

»Gud må veta viljan,» svarade han. »Och när
jag sjelf som pojke var så grundligt bortskämd, att jag
blef den egensinnigaste och istadigaste krabat, man ville
hafva att göra med, så borde jag förstå huru rätt du
har. Men det är verkligen mycket svårt, att veta sig
kunna bereda dem nöje och ändå låta bli. Nå, jag
skall lära af dig. I dag är jag emellertid så lycklig, att
du får förlåta, om jag, då tjugonde dag Knut kör julen
ut, vid granens tändande i barnkammaren inrullar en
stor präktig trähäst, på hvilken lille Knut kan rida in
i tidens nya stadium.»

»Nå väl, det får till dagens ära så vara, ehuru
han redan fått en mindre häst af farbror, men i morgon
rider hästen ensam upp på vindskammaren, från hvilken
han blott vid vissa högtider rider ned.»

»Det går jag in på... Men säg mig, älskade,
hvar-för du på denna strålande morgon, då du kan vara
lugn för både hushålls- och musikkonto, har ett så djupt
allvar på din panna? Icke är det väl möjligt att du
tror, det något hemligt döljer sig under min lifvade
sinnesstämning ?»

»Nej, dyre, dyre vän, det tror jag icke! Men du
bör förstå, att den stora vändpunkten i ditt lif icke kan
af mig ses endast i strålglansen af det strömmande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free