- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
187

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det der var icke illa. Jag skall med första göra
min visit. Men säg mig nu något om vår nye granne.»

»Jaså, herr Berthel, det är en praktisk, men föga
polerad man.»

»Hvad sade mamma, heter han Berthel?*

»Ja, än se’n! Det är något dopnamn, som blifvit
antaget som tillnamn. Han kommer hit endera dagen,
för att föreslå dig arrende eller köp af det der utmagrade
jordstycket, som vi ingenting fått på.»

»Har mannen familj?»

»Han har hustru och två barn. Frun har jag sett
i kyrkan ; hon är rätt hygglig och försynt. En prest
dotter, tror jag, eller var det en förvaltaredotter, och
sådana veta alltid, hvem de hafva för sig. Sonen lär
nu vara hemma, en gymnasistpojke, som jag hört skall
skickas öfver till England, för att uppfostras för
fabriksväsendet. Dottern vet jag ej om hon ännu är
skolflicka, men hemma är hon icke för närvarande. Efter
hvad jag hört, skall hon dock snart komma med något
sällskap från en badort, så att slägten blir fulltalig.»

Detlof hade blifvit stum. Med allra djupaste
missbelåtenhet insåg han nu, hvad Hulda — i sina tankar
kallade han henne blott Hulda — hade syftat på med
sitt »härnäst». Hon, men icke han, visste hvem hans
mor menade med det af honom citerade uttrycket om
mannen, »som luktade parveny på långt håll»,

»Du försjunker ju alldeles i tankar, min son!
Apropos tankar, så hade du en rätt löjlig och tokig i
ditt bref från den der gästgifvaregården.»

»Löjlig! Hvad menar mamma?»

»Jag menar din idé, att du skulle söka något slags
plats på den der mannens kontor.»

»Ja, det erinrar jag mig, och det skulle icke för
sjelfva platsens skull varit hvarken löjligt eller tokigt,
men nu blir det ej af, emedan jag strax förr än jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free