Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stora, väl möblerade rum, och ute en gudomligt vacker
natur, som mycket förhöjes af den der tjocka barrskogen
bakom bron.»
»Den,» svarade modern, »tillhör Landsby. Det är
för väl, att den stackars unge mannen åtminstone har
en god jagt att fröjda sig åt. Men nu gå vi väl in i
blåa salongen. Der har alltid, säger hushållerskan,
mottagningen vid större tillfällen varit. Tror du, min vän,
att baron von Hahlen kommer till middagen?»
»Det är ej säkert, och när sällskapet for öfrigt blir
fulltaligt, låter du väl servera, kära hustru. Vi få ej
visa oartighet mot de andra gästerna.»
8.
Storherrn från Hahlensborg.
*et skulle alls icke löna mödan att uppräkna flera
af den mängd inbjudna grannar, som infunnit sig,
än de, vi fa mer eller mindre att göra med. I öfrigt
var det alltsammans välbergadt folk, som ansåg sina
söner, ett icke obetydligt antal unga landtbrukare, fan-,
rikar, nya underlöjtnanter, studenter med mera, väl
värda att fånga den lilla arftagerskans hjerta. Dessutom
fans en veritabel notabilitet, domaren i orten, en knapt
medelålders, utmärkt presentabel ungkarl, som för balens
räkning medfört ej mindre än en vice häradshöfding
och två notarier.
Lagmanskan hade tagit värdinnan om hand, och
på hennes fråga, om man borde vänta på baron von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
