Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12.
Svärfars meddelanden.
*et var Huldas fader, patron Berthel, som inträdde.
»Svärfar är mer än vanligt välkommen,»
yttrade baronen, framräckande sin hand och hjertligt
tryckande den, som med enkel fryntlighet sträcktes mot
honom.
»Nå, hvarför är jag mer än vanligt välkommen?»
Far och dotter helsade på hvarandra lugnt, men varmt.
»Jo, jag hade i dag ett enskildt ärende, icke åt
tinget, men till domaren, för en af mina torpares
räkning, och då nämde Reuterdal, att svärfar nyss rest
derifrån, qvarlemnande en för honom mycket brydsam
nyhet om vår grannes hemkomst. Reuterdal lefver alltid
i den smickrande öfvertygelsen, att han varit en lycklig
rival till Detlof. Han tror som kungsord lagmanskans
hemliga försäkringar, att parti varit å bane mellan fröken
Selma och den unge grefven, och att det troligen
kommit till stånd, om icke den förfarlige doktor Murman
bortjagat grefvinnans äldsta vänner. Sedan kom sorgen,
och långt innan sorgårets slut hade Reuterdal dragit
stora vinsten ur äktenskapsurnan. Men berätta nu allt,
svärfar! Häradshöfdingen hade ej fattat, om Detlof
komme hem på besök eller på fullt allvar.»
Att baron Patrik hade så mycket att förmäla på
en gång, kom måhända deraf, att han ville lemna sin
hustru tid.
»Vår käre häradshöfdings förvillelse,» menade
patronen, »är icke, nota bene på visst sätt, utan grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
