- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
240

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag inåste beklaga,» svarade han, »att detta nöje
för i dag blir mig förnekadt, ty häradshöfding Reuterdal
kom i går och aftrugade mig löftet att i dag äta
middag hos honom och hans fru, men dessförinnan ville
jag göra ett kort besök, med förhoppning att snart få
aflägga ett längre.»

»Då föreslår jag,» sade den unga värdinnan, »blir
icke det bra, Patrik, att herr grefven inviterar våra
vänner på Anneberg att möta honom här i morgon,
men icke senare än half tre, ty vår middagstimma
är tre.»

»Förträffligt, kära Hulda! Vi skicka bud till dina
föräldrar och så är cirkeln fulltalig. Jag hoppas, bror
Detlof, att du icke för andra gången ger min hustru
afslag.»

> Långt derifrån. Jag skall framföra ärendet och i
alla hänseenden göra brukspatronen och hans fru
sällskap. Jag står i otrolig förbindelse till din svärfar,»
vände han sig till Patrik. »Den utmärkt smakfulla
villan skall blifva mig ett gladt och, som jag hoppas,
lyckligt hem. Och, käraste bror,» nu fick tonen en
helt varm brytning, »gamla Malena var icke det enda
gamla, jag fann der. Jag blef djupt rörd af din
vänskap att sända mig den möbel, som varit min fars.
Jag kan nu, när jag vill, se honom sittande i någon af
sofforna; och jag af bröt genast din svärfar, då han
talade om inköp. Nej, broder, jag tager möbeln för
hvad den är, en gåfva från min faders mest värderade
unge vän. Men icke ett ord mer. Det är tid att taga
afsked.»

Och med en kraftig handtryckning till mannen och
en vördnadsfull bugning för hustrun var han genast ute
i salen.

Det syntes tydligt, att de framkallade minnena varit
honom för starka. Men då han åter träffade den lille

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free