- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
256

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvad jag nu säger dig. Du vet, att jag kom åter till
mitt fädernesland som en utarmad vandringsman, ej
qvarhållen af någon annan länk i lifvet, än en rikedom,
som ej kunde vara af värde för den barnlöse. Då,
med ringa hopp om annat, än en måttlig
tillfredsställelse, sökte jag å nyo den lycka, som jag visste att ett
äktenskap kunde skänka. Och huru mycket mera vann
jag ej genom dig? Hvilka skatter eger jag ej i mina
två barn? Jag känner en fast öfvertygelse om, att de
komma att värdigt bära sin faders namn, ty deras
moraliska uppfostran, som innesluter den religiösa, är
lem-nad i goda händer. Jag går blott före er, mina älskade,
och jag går mycket lycklig, fast i tron på Honom,
som för länge sedan lärt mig fatta, att högsta vinsten
i lifvets lotiei’i är — döden’

Ifrån den stunden öfverlemnade sig Hulda icke
mera åt ett enda häftigt utbrott. Tålig, som en engel,
var hon hans trogna, ömma sköterska till det sista.
Och sedan dess är hon ännu tåligare, men oändligt
svag, stackars barn.

Det antages vanligen, att vi, läkarevetenskapens
idkare, med dissektionsknifven i hand gått dödens
mysterium så nära in på lifvet, att vi förlorat förmågan
att deri ana det, ’som ingen menniskas öra hört
hafver och i ingen menniskas hjerta stiget är’.
Sådant torde derför ej sällan vara förhållandet, men
det är långt ifrån regel. Det har sagts (och det just
af en teolog), att teologien under sin analysering
’mycket ofta tager lifvet af religionen med ord, innan den
hinner stycka henne i dogmer’. Tänkvärd slutsats
äfven för dem, som i kemien och anatomien komma i
beröring med religionens höga budord. Den spekulative
filosofen står qvar, men lyckligast och bäst är att
lemna all vetenskapens vishet och vända tillbaka till
evangelium.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:49:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcefter/2/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free