- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
272

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besvuret hederslöfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

retlighet. Hvad nu beträffar sjelfkritiken, så är den
vetenskapen mycket vilseledande, till följd af de många
irrbloss, som vilja föra på afvägar. Så heter det: »Jag
inser, att jag hade fullkomligt orätt i det der; ja, det
kan icke bestridas. Första upprinnelsen till min tanke
var dock både god och klok. Men hvem kan ej i
utförandet råka taga miste? Det händer de största
förmågor. »

Svårast är sjelfkännedomen.

Huru mången dömer ej med oförfalskad blick
personer, saker och händelser, dömer från afstånd genom
förståndets, tankens, snillets eller känslans synglas? Men
hvar är det synglas slipadt, genom hvilket en menniska
lyckas taga full reda på de hemlighetsfulla djup, som
ligga dolda i själen och ofta till hennes egen största
öfverraskning plötsligt, liksom hafvets djup, skjuta upp
klippor, på hvilka mera än en genomförd beräkning kan
stranda? Förgäfves höres och tonlöst bortdör då den
vises ord: »Känn dig sjelf!» Menniskan måste nästan
tvingas att tro, det hon eger rättighet att lära känna
allt, undantagandes sig sjelf, och att hennes inre lif från
första uppvaknandet till sista insomnandet förblir en i
det närmaste olöst gåta.

Emellertid, om det skall vara en tröst, är det en
sak af föga vigt för många, hvarför man underkastas
att se saken från olika synpunkter. »Man förändrar
sig», det är ju fullt tillfredsställande, ty man kan
naturligtvis icke veta, hvad morgondagen medför, och
på sin höjd säger man då: »Jag trodde aldrig, jag skulle
ändra mig. Jag var så säker.» Man kan dock aldrig
vara säker på något — det är saken.

Men nog resonneradt.

För hjeltinnan i detta drama hade icke allenast
sorgåret (ett underligt uttryck), utan äfven nära på det
andra enkåret gått till ända, och hon hade under denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free