- Project Runeberg -  Efterskörd från en 80-årings författarebana. Berättelser och noveller / 2. Vincent Rossby ; Ett besvuret hederslöfte ; En hustru i sin hvardagsroman /
432

(1888) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En hustru i sin hvardagsroman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och han tog sig friheten hoppas, att herr doktorn icke
skulle anse som någon påflugenhet från hans sida, att
han önskat vara närvarande vid det, som skulle sägas.

»Nej, dertill kan visst ingen vara mera befogad,
särdeles vid det, som skall beslutas... Och dit komma
vi nog. Men för tillfället gick jag upp endast for att
meddela Jutta, att rådplägning för en plötsligt beslutad
operation hindrar mig på förmiddagen att ställa mig
till hennes disposition, och kanske, min svägerska, vill
du i eftermiddag titta hem till oss. Jag skall sedan ha
det nöjet att sammanträffa med herr Almborg, en.
såsom jag låtit säga mig, aktad aflarskarl.» Han
bugade sig för nämde herre på ett sätt, som förbjöd allt
slags motsägelse, och var redan utom dörren, innan
denne hunnit att ens till hälften kufva sitt missnöje
öfver, att första konferensen skulle undgå honom.

»Följ mig icke längre,» sade doktorn till Jutta, som
hoppats på något slags omdöme om hennes friare. Så
hann icke heller hon att göra någon fråga. Svågerns
kalla ansigte lemnade icke minsta ledning.

»Nå, hvad yttrade den der sjelfherskaren?»
Fästmannen såg särdeles harmsen ut.

»Han bad mig endast att icke följa honom längre,»
svarade Jutta, i det hon helt obeslutsamt drog och
drog i dörren.

»Jag tror, min själ, att du är rädd för honom!
Löjligt, då du råder dig sjelf.»

»Godt och väl det, men han är en man, som
imponerar, och det rönte bestämdt äfven du intrycket
af...»

»Med all säkerhet är han en man, som vill
imponera och göra sina åsigter och beslut gällande. Men
om han härvidlag i dag blef den afgörande, så må han
icke bjuda till att inverka på mig, när det kommer till
hans och mitt sammanträde, ty då, det svär jag dig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/efcefter/2/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free