Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Bedas förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»iftär din famn slutes, öppnas för mig den himmelske
faderns... Tack, min Beda, för allt hvad du gjort, för
allt hvad du velat... Jag vet på hvilken vi båda fast
tro... Han kommer nu — ack, han kommer!».
Beda såg häftigt upp. Intet vildt utrop flydde från
hans läppar. Stilla lade hon ned hans hufvud: hon
visste att dödsengeln hemtat hans själ hem...
... Morgonen efter denna högtidliga natt fans den
stackars Chevaliern död vid sin husbondes fötter.
IS.
Slutet.
(x£j)nåer flera månader var Bedas sorg så
öfverväl-digande, så ingripande i hela hennes väsende, att
hon föll af till en skugga af sig sjelf. Hon tänkte
oupphörligt med gnagande oro på att det var genom en
annans kraft som hon, vid underrättelsen om det
stundande giftermålet, sjelf vunnit kraft... Tänk, om hon
ej blifvit så beredd som hon blef, skulle Ludvig säkert
anat all hennes motspänstighet. Och de veckor, som
följde, under hvilka han var så lycklig, huru helt andra
minnen kunde de ej ha lemnat henne än de sköna,
som hon nu egde, fastän äfven de qvalde henne. Ty
ehuru hon visste, att ingenting falskt då sväfvade
omkring henne, hade det goda likväl utvecklats på en
annan grund än hennes egen. Ett medvetande fans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
