Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På lifvets stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Icke för det,» sade den beskedliga hushållerskan
jungfru Helena helt förtroligt till Lydia, »att icke jag
hädanefter som hittills kommer att sköta allt ensam,
men den gamla mamsellen är ett hyggligt och
beskedligt fruntimmer, och en begriper väl att det skall finnas
ett sitt-förkläde i soffan, som kan ta emot sorgbesöken
och andra menniskor och vara liksom matmor och
be-skyddarinna åt barnen och guvernanten.»
»Ja,» hade Lydia svarat, »det är så mycket
nödvändigare, som jag eljest icke kuncjp stanna qvar.»
Och mycket annat än att sitta, icke i soffan, utan
i gungstolen, och nicka i takt med den, under det
strump-stickorna sakta guppade upp och ned i samma takt,
gjorde mamsell Andreetta H. icke. Men gaf hon någon
befallning, så skedde det tydligt. Hon hade i sin loja
stelhet så mycken respekt med sig, att icke ens jungfru
Helena ville göra efter sitt eget hufvud, då »gumman»,
såsom hon i köket rätt och slätt benämdes, sagt sitt ord.
Barnen hade en icke omärklig rädsla, då de skulle
fram och helsa eller taga godnatt af tant Andreetta,
och smögo sig i allmänhet, då de voro i förmaket, så
nära intill Lydia som möjligt. Och Lydia, som nu
fullkomligt inträdt i sin lärarinnebefattning, hade de små
flickorna ständigt omkring sig.
Hvad den stackars enklingen beträffar hörde
honom ingen tala om sina känslor — han bekämpade
dem till och med på sjelfva den bittra högtidsdagen,
då jorden tog sitt lån tillbaka; men han såg så
genom-dödsblek, trött och förintad ut, att alla menniskors
deltagande varmt mötte honom. Lydia vågade icke säga
ett ord till tröst, men hon förde barnen till honom;
och då han var ensam med dem, kunde då och då en
stor tår falla ned i det yfviga skägget eller i de små
döttrarnas lockar. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
