Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En herre satt bredvid dig i går afton. Grefve
Manfred L., tyckte jag; skall han icke resa utrikes
igen?»
»Jo, det skall han; men under hösten lär han
stanna på sin egendom. Han var mycket artig emot
din hustru i går eftermiddag och hade ärnat lemna er
sina rum, om du ej fått andra. Du och han böra som
grannar och egendomsherrar blifva närmare bekanta.»
»Ja, ja, det händer väl. Men efter han blifvit
nämd, måste jag bekänna för dig en sak. Denna
natt — Heléne trodde mig vid ett spelparti med ett
par officerare — dref jag, vildt upprörd, som du i går
afton såg mig, fram och åter utanför dina fönster, och
jag vet ej, huru länge jag kunnat fortsätta denna
förolämpning mot dig, om’jag icke märkt mig vara
observerad af en skugga, som tvang mig till återtåg. Jag
tror, att det var en man, som jag förestälde mig sätta
mera värde på sin helsa. Nå, då du förlåtit mig allt,
vill du ju äfven förlåta mig detta.»
Han var ute, innan hon fått en redig tanke för sig.
12.
Ännu en gång hos de nygifta.
lär som klockan slog half två inträdde löjtnanten i
sin nya lokal. Han hade redan varit på posten
med ett telegram om afresan.
Hans färg var stark, och han såg icke synnerligen
lugn ut, då hans lilla hustru kom springande emot
honom och helt försagd yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
