Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»För min egen skull, eller i sammanhang med era
små bamsligheter? Nu sätter jag er sanningskärlek
på prof.»
»Det ni kallar mina barnsligheter, egde ej
samman-haäg med mitt svar.»
Medan dessa ord helt tyst uttalades, låg hennes
ansigte nästan begrafvet i de mjuka vågorna af det
arbete, som hade blifvit henne så dyrbart.
»Ack, Estrid, om jag vågade tro er! Och, om jag
gjorde det, hvilken rättighet eger jag att afstå från den
beherskning, som just nu är min pligt att söka behålla?
En dag skall ni utan tvifvel finna er lycklig i band,
som...» Han tystnade och drog det röda draperiet
från hennes ansigte, hvilket han djupt forskande i okuflig
rörelse betraktade.
Hvad han läste deri kommo hans ögon att blixtra
af ett helt annat uttryck, än försakande
sjelfbehersk-ning.
»Estrid, hör mig! Jag är nu visserligen frisk, jag
tycker mig, sedan jag kom hit, andas med en lifskraft,
som om nytt blod blifvit gjutet omkring hjertat, och
den stundande resan, säga doktorerna, skall hafva ett
afgjordt välgörande inflytande på mitt framtida
helso-tillstånd; men i alla fall är mitt lif så ovisst, att...
det måhända vore en handling af orättrådighet, om jag
vid mitt öde sökte fängsla en älskad qvinna. Hon,
som jag tänker på, skulle icke, som én annan qvinna,
återsända min ring. Nej, hon skulle vänta mig troget
— oöh... jag skulle måhända aldrig komma.»
Nu upplyftade Estrid sina sköna strålande ögon till
honom, och det låg en oemotståndlig inspiration i
hennes korta svar.
»Men hon skulle kanske snart komma till er.»
»Och öfvergifva det Värma lifvet?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
