Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beskrivningen över Evelyns sorg och farliga
belägenhet även innehöll ett öppet och hjärtligt vädjande till
Justus’ hjärta — som så mycket inverkade på honom.
Konsuln förblommerade på intet vis sin föreställning,
att Justus, och endast Justus, kunde utöva ett lyckligt
inflytande på Evelyn; och lika enkel som varm var
hans bön, att Justus, så fort han återkom från sin
mission, måtte besöka Örnvik.
Huru alla dessa sorgliga nyheter gestaltade sig
omkring fanatikern och i vad mån de verkade på hans
liv och planer, därom skola vi underrätta oss, först
sedan vi kommit i tillfälle att jämföra dessa intryck
med dem, som av ett annat brev alstrades...
Men vi lämna nu Örnvik och den arma Evelyn
för att följa Constance till hemmet.
LXX.
I Näckdalen stod gräset nära alnshögt, blommorna
doftade, fåglarna kvittrade sina kärlekssånger, och
över Bullarsjöns himmelsblå vatten seglade flotte efter
flotte av ändlösa bräder, hämtade ur de jättehöga
skogarna.
Solen hade just börjat sänka sig ned mot fjällen,
då Leonard, i sällskap med en väldig trupp getter och
får, trött och varm återvände till hemmet, vid vars
dörr fru Hedvig väntade honom. Det låg ett litet
moln på hans panna, och han sjöng ej, som han annars
brukade göra ...
»Vad går du och grubblar på och dröjer så länge
borta, barn?» frågade fru Hedvig, i det hon med ett
milt småleende gick emot honom.
»Minsann jag rätt kan säga vad det var: det gick
just som en liten sky över tankarna, men i morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
