- Project Runeberg -  En natt vid Bullarsjön /
325

(1928) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag blott: Fria till Evelyn, eller res vart du behagar —
kanske rövar du ändå för alltid all lycka ifrån mig...
Justus, Justus», Leonards röst veknade, »hur har du
kunnat ha hjärta att bedraga mig — eller har jag icke
blivit bedragen? Om du kunde övertyga mig därom,
ville jag på mina knän välsigna dig!»

»Jag varken har bedragit eller skall nu bedraga dig.
Jag har älskat Constance långt innan du såg henne,
men i min blinda fanatism offrade jag den starka
kärleken till henne, liksom jag förut offrat den ringare till
Evelyn. Om jag var fast i mitt beslut vet du, då det
var jag som vigde dig med henne. Aldrig hade jag
till henne viskat ett kärlekens ord, men min boja
avslets ej, för det att hon icke längre var fri. Att jag
kom hit, skedde för att skydda henne mot ett
vilddjur — Grave hade kastat sina blickar på henne —
ech dessutom för att, sedan jag tröttnat på det mål,
för vilket jag offrat allt, även pröva om jag förmådde
offra min kärlek; det syntes mig ett brott att
därför-utan bjuda Evelyn min hand. Jag har nu anställt
denna prövning, och just i dag har jag fast beslutat
frieriet, därtill rådd av Constance, som — jag svär
dig det vid mitt prästerliga ämbete, ja, vid min mors
kärlek — är så ren som solens ljus: mina läppar hava
aldrig förrän i dag, då det avgörande steget skulle
tagas, vidrört henne... Och nu frågar jag: Tror du
mig, tror du, att det vore mig möjligt att mörda din
lycka ?»

Leonard var stum. Han trodde Justus — ja, han
kunde hava svurit på sanningen av varje ord, och
likväl var och blev det en evig, outsäglig bitterhet i denna
sanning, i denna visshet: Hennes hjärta är ej ditt!

»Hade du tyckt bättre om att jag bedragit dig?»

»Nej, Gud välsigne dig för det du talade sanning...
Men du kommer ej till Trollhatten förrän du friar!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:50:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcenvb/0613.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free