Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Annandags-morgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att du aldrig mera mins det fel, som nyss
före-sväfvade dig.“
Rudolf tryckte en hjertlig kyss på hennes
panna, hvarefter han med dröjande blickar
lemnade henne.
Snabb som en liten ljusalf var Julia på
fotterna. Aldrig hade hon klädt sig så på en
gång fort och prydligt. En halftimma var
ännu icke förliden, då hon stod i matsalen och
fann att bordet verkligen tarfvade en
öfver-seende blick. Och en gång i farten med
hus-moderliga bestyr, gick hon till och med ut i
köket, för att efterhöra om jungfru Beata
noggrant följt de gifna orderna.
“Åh ja, jag har lagat som jag vet det skall
vara,“ svarade jungfrun med en min, som
till-kännagaf att matmodern hade alltför litet att
säga, “och inte är det värdt att nådig frun
står här och bränner upp sig vid kökselden!*
— ord, som lika gerna kunde öfversättas med:
“Inte är det värdt att nådig frun står här i
vägen och hindrar göromålen!“
“Åh nej, jag vet att jag kan lita på Beata
som på mig sjelf!“ svarade unga frun med all
möjlig värdighet och steg helt belåten in i salen.
Naturligtvis hörde hon ej huru jungfru
Beata mumlade: “Vore här ingen säkrare att
lita på, så skulle väl ingen menniska kunna
smaka en matbit.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
