Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kusksätet inåt vagnen, use bara, hennes nåd
... minsann tänker jag att det der inte var så
illa!“
Lavinia blickade upp, skuggade med
handen sina ögon och såg ryttmästaren, ja,
verkligen han, med ett ansigte strålande af glädje
hasta fram ur skogsdungen mot vagnen.. men
vid dess fotsteg stannade han orörlig.
Ludvig hade förut med faltväbeln
öfver-enskommit om denna öfverraskning, den han
smickrat sig skulle blifva Lavinia åtminstone
någorlunda angenäm. Men hvaije säll
förhoppning, som brådmognat i hans bröst, sjönk
hastigt och fullkomligt död tillbaka.
Då hans första blick mötte hennes,
häpnade han öfver uttrycket i hennes ansigte.
Det var detsamma som han sett dagen före
hennes afresa: harmfull förtrytelse, bitter
smärta, och sådana voro verkligen Lavinias känslor
i närvarande ögonblick. Hon såg i detta sin
mans uppträdande endast ett gäckeri af det
oblygaste slag. Han hade väl slitit sig från
de ljufvaste förströelser för att fullgöra den
besvärliga höflighetspligten mot sin hustru.
Rodnaden eller, rättare, lågorna flammade öfver
Lavinias kinder och torkade de tårar, som
nyss darrat der.
“Du har gjort dig alltför mycket besvär.,
i sanning, alltför mycket!“ stammade hon.
“Det ser verkligen såut!“ svarade Ludvig.
Men han sade detta icke med uttrycket af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
