Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brunsberg var Underrättelsen om grefvens
tiller-nade afresa. Ryttmästaren hade nyss tillsagt kusken
att ha hästarne i ordning klockan 11.
Denna omständighet syntes Lavinia i
närvarande ögonblick icke lycklig: det gaf ett slags
bekräftelse åt de yttrade misstankarne och beröfvade
henne sjelf hvarje möjlighet att genom ett fortsatt
obesväradt umgänge med grefven öfvertyga Ludvig
huru oädla hans misstankar varit. ”Det fattas icke
mer,” sade hon för sig sjelf, ”än att grefven
ute-blifver från frukosten eller dervid synes upprörd
och generad.”
Men denna fruktan var fullkomligt öfverflödig.
Grefve Adrians min, ton och hela sätt, då han
inkom, röjde endast och allenast den gamla
bjert-liga värman.
”Behagar hennes nåd se på det här
sorgbref-vet?” sade han och lade framför henne den
skrif-velse, hvaruti han verkligen fått samma anbud,
som han nämnt för ryttmästaren.
Ingenting annat kunde anmärkas vid denna
skrif-velse, än att daton händelsevis blifvit bortrifven.
Brefvet var endast fjorton dagar gammalt; och då
Lavinia genomögnade det och på grefvens ansigte läste
blott saknaden att skiljas från ett trefligt familjelif,
blef hon icke blott lugn, utan glad.
”1 sanning,” sade hon, i det hon återlemnade
brefvet och blickade från sin man till grefven, ’’det
hade bordt bära svarta kanter! Huru skall jag nu
kunna mångdubbla mina små sällskapsgåfvor, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
