Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag kan ersätta Ludvig förlusten af herr
gref-vens sällskap?”
”Äh,” yttrade ryttmästaren leende, ”vi skola
täfla om att ersätta hans plats hos hvarandra; ty
jag är öfvertygad att äfven du får din del af
saknaden.”
”Utan tvifvel; men som ni karlar taga allting
häftigare, tänkte jag endast på dig.”
”Det är fruntimrens vanliga ädelmod att
uppoffra sig för sina män! ’ skämtade grefven.......
Rudolf och Julia hade ingendera varit
närvarande vid frukosten; men de kommo båda ned att
taga afsked af grefven, innan han reste.
Adrian häpnade öfver den förändring Rudolf
undergått; och då han genom Ludvig kände
förhållandet, kunde han ej hindra sig från att med
af-mätt köld bemöta Julia, som ville visa sig
obesvärad, men likväl i sjelfva verket var både
förödmjukad och modfälld, ty ännu i dag hade hon icke
kunnat locka ett enda ord af Rudolfs läppar, en
enda vänlig blick ur hans öga.
Och nu dertill grefvens uppenbara förakt — hon
var nära att gråta af harm och smärta, då hon såg
sig så bemött.
Men de små styng, den sårade fäfängan
tillfogade henne, lemnade snart rum, då djupare
och skarpare trängde sig in i hennes lättsinniga
fijerta.
Sedan grefve Adrian rest — qvarlemnande det
angenäma intrycket af en man, som, hvilka bans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
